I veckan publicerade Europeiska centralbanken (ECB) en rapport om virtuella valutor som huvudsakligen innehåller två fallstudier varav Bitcoin är den ena (och Seconds Lifes Linden dollar den andra). Det första som bör påpekas är att distinktionen mellan ”virtuella” valutor och ”riktiga” valutor är något olycklig. Definitionen av en virtuell valuta enligt ECB är “a type of unregulated, digital money, which is issued and usually controlled by its developers, and used and accepted among the members of a specific virtual community”. Definitionen av ”riktiga” pengar ges tyvärr aldrig men man skulle kunna hävda att Bitcoin inte passar speciellt bra in ens i deras egen definition av virtuella pengar, vilket de faktiskt själva snuddar vid senare i rapporten.
Although Bitcoin is a virtual currency scheme, it has certain innovations that make its use more similar to conventional money
Bortsett från detta är det en bra rapport som ger en korrekt och opartisk (åtminstone för att komma från en centralbank) bild av Bitcoin. Rapporten börjar med en introduktion till virtuella valutor och pengar i allmänhet och där kan vi bl.a. läsa följande uppmuntrande mening:
These schemes can have positive aspects if they contribute to financial innovation and provide additional payment alternatives to consumers.
I nästa kapitel fördjupas synen på virtuella valutor och de delas upp i tre kategorier baserat på hur de interagerar med ”riktiga” valutor och ekonomier. Stängda virtuella valutor är de som endast används inne i t.ex. ett spel, såsom World of Warcraft Gold. Virtuella valutor med enkelriktat flöde är valutor som går att köpa för vanliga pengar men som i regel inte går att växla tillbaka, vilket gäller t.ex. Facebook credits. Slutligen är virtuella valutor med dubbelriktat flöde de valutor som kan växlas både fram och tillbaka med vanliga pengar och som kan användas i både virtuella och verkliga ekonomier.
Man noterar också att de virtuella valutorna inte kan sorteras in under det som i EU:s direktiv (och svensk lag) kallas för elektroniska pengar.
I en del av rapporten som handlar om säkerhet och negativ press försvaras Bitcoin genom att jämföras med kontanter.
However, practically identical problems can also occur when using cash, thus Bitcoin can be considered to be another variety of cash, i.e. digital cash. Cash can be used for drug dealing and money laundering too; cash can also be stolen, not from a digital wallet, but from a physical one; and cash can also be used for tax evasion purposes.
Tyvärr avslutas kapitlet om Bitcoin med ett onödigt långt resonemang om anklagelser att Bitcoin skulle vara ett Ponzibedrägeri samt att det lider av informationsassymetri eftersom det är komplext (något som givetvis kan hävdas om det mesta av den teknologi vi använder idag). Man missar också att nämna att det numera finns gott om alternativ till att lagra sina bitcoins på sin egen dator med de risker det innebär.
Resten av rapporten fokuserar på olika risker med dessa virtuella valutor, såsom påverkan på prisstabilitet och finansiell stabilitet, bristen på regleringar samt påverkan på centralbankernas rykte. Inga uppseendeväckande slutsatser dras, överlag anser man att utbredningen än så länge är såpass låg att valutorna inte har någon större påverkan. En intressant sak att notera är att de nämner att ”the issue of Bitcoin’s legal framework has been raised in the European Commission’s Payments Committee”. Vi ser fram emot att höra mer från dem.
